| Visuell provning, VT |
|
Provningsprincip: Visuell provning är kanske den viktigaste metoden inom OFP (Oförstörande Provning). Metoden används för avsökning efter defekter i såväl små som stora konstruktioner. Både i samband med upprättande av nya konstruktioner och för inspektion av anläggningar som varit i drift under flera år. Man skiljer ofta på visuell kontroll på korta avstånd och på längre avstånd. För kontroll på korta avstånd krävs att man har ögonkontakt med provningsobjektet samt att man har en tillräcklig belysning. Visuell kontroll på längre avstånd kräver ofta otiska hjälpmedel. Man gör även åtskillnad mellan olika tekniker och varianter inom metoden visuell kontroll, som ofta är givet i form av krav från myndigheter och kunder samt vilka defekter man har för avsikt att detektera.
Användningsområde: Visuell provning används vid tillverkning av nya konstruktioner, ofta där sammanfogningsmetoder används, och då ofta i form av svetsning. Men visuell provning används också för att upptäcka defekter vid montering, kontroll av ytbehandling och för verifiering av hela tillverkningsprocessen i produktionsfas. När objekt har varit i drift över en längre tid, används visuell provning för att upptäcka deformationer, påverkan av degraderingsmekanismer och till att söka efter små ytdefekter såsom sprickor osv.
Detekterar: Stora och mindre ytbrytande defekter
Fördelar: Kostnadseffektiv
Begränsningar: Tillgänglighet till inspektionsområdet
Nödvändig utrustning: - Tekniska hjälpmedel (mätverktyg, tolk för geometrimätning mm.)
Referensstandarder: Beror på kraven på känslighet som krävs enligt särskilda kriterier för godkännande.
Personalutbildning: För att kunna genomföra en visuell provning på ett bra och säkert sätt , krävs utbildning och certifiering inom metoden. Exempel på certifieringssystem är EN473 och EN4179. Hälsa och Miljö: Normal skyddsutrustning för verkstadsmiljö. |
